Oväntat många har sökt sig till Norra Forsåkersgatan på lördagseftermiddagen. Ciceron Lars Gahrn, lokalhistoriker och mångårig medarbetare till Mölndals-Posten, är utrustad med mikrofonmygga och bälteshögtalare för att kunna nå ut till alla i den drygt 50 personer starka församlingen.
Inledningen är ödmjuk:
– Avviker ni före Hulelyckan kommer ni inte att missa så mycket. Jag kan nämligen inte så mycket om den delen, säger han.
Deltagarna skrattar. Det gör de flera gånger under rundvandringen, som bland annat passerar Stenladan och Kvarnbyns handpappersbruk. Tonen är genomgående lättsam, men ibland bitskt samtidskommenterande – inte minst när det gamla polishusets bakgrund som sjukhus kommer på tal.
– Det fanns 16 bäddar, så lokalerna blev snabbt överbelagda. För att lösa det satte man ut två stora tält om sommaren, ett för manliga patienter och ett för kvinnliga. Eftersom politikerna vill spara in så mycket nu för tiden vill jag inte råka ge dem några idéer, så ni får lova att inte sprida vidare det här, säger Lars Gahrn.
Äldre publik
Lennart Börjesson är en av dem som uppskattar det humoristiska anslaget. Han har varit på ett flertal av Hembygdsföreningens rundvandringar, och särskilt den här – som för gruppen från Forsåker till Hulelyckan – är av särskilt intresse, eftersom den går längs hans gamla skolväg.
Hur det kan komma sig att grupperna blir allt större vågar han inte spekulera kring.
– Man märker i alla fall att det inte är de yngre generationerna som dras, säger han.
Att medelåldern går åtminstone kring 70-strecket noteras också av Siv Thorn, själv Onsalabo men som slagit följe med vännen Marian Engström från Mölndal.
– Vi blir ju allt fler pensionärer. Pensionärer är intresserade av det historiska och av sina gamla trakter. Dessutom har jag hört att Lars Gahrn ska vara så bra. Han kan mycket väl locka en hel del, säger Siv.
Kommunikation är A och O
Så, vad beror då på att antalet vandringsdeltagare har ökar med 10–15 procent årligen, och att Hembygdsföreningens bildvisningar blivit så populära att man fått hyra in sig på Mölndals stadsmuseum för att få plats med alla intresserade? Är det en växande pensionärskull, en Gahrn-effekt, eller en längtan tillbaka till enklare tider i ett Mölndal som genomgår stora förändringar?
Bo Ridderbjelke, ordförande i Mölndals hembygdsförening och deltagare på dagens rundtur, tror ingetdera. Anledningen står enligt honom snarare att finna i en bättre kommunikation från föreningens sida.
– Kanske har vi blivit bättre på att annonsera? Jag tror nästan det. Vi har också börjat skicka ut ett mejl varje vecka till våra medlemmar där vi informerar om vad som planeras för. Det kan ha hjälpt mycket, säger han.
Tobias Holmgren
tobias.holmgren@molndalsposten.se
031–86 84 26