Jag har promenerat många mil i dessa covid-19-tider och märkt av att kvaliteten på stigarna varierar väldigt mycket. Det samma gäller gator och vägar.
Besöker man bland annat Sisjön/Oxsjön-området och vidare i Sandsjöbackareservatet så märker man fort vilken kommun som har ansvarat för sina stigar.
Göteborgs kommun har ett gediget och hållbart underhåll, medan Mölndal behandlar sina stigar på billigaste sättet. Stigarna blir fort slitna, leriga och fulla av hål. Enda undantaget är stigarna runt Gunnebo, där de är av ytterst god kvalité.
Detsamma gäller bilvägarna i bostadsområdena. Bor du i Helenevik, Gunnebo, Stensjön, Pixbo och runt Rådasjön är vägarna mestadels i mycket gott skick.
Kör du upp mot Toltorpsdalen, Södermalm är vägarna nästa inte körbara. Man är rädd för att underredet på bilen skadas, däcken går sönder och att någon människa skadas. När man frågar kommunen om hjälp till förbättring, så svarar kommunen att man iordningställer gatorna vart 60:e år.
Dessa så kallade höginkomsttagarområden, som betalar massa skatt, borde ju ha samma rättigheter till samma standard. Ja, alla vägar där fordon, fotgängare vistas måste ha en god standard. Det räcker inte att kommunen bygger och bygger bostäder när vägarna man kör på till bostäderna är undermåliga.
Mölndal har i mitt tycke blivit en förfärligt ful stad. Kyrkan som prydde staden ser man inte längre. Man bygger och bygger bara större och fulare.
Kommunen får sin rikedom från alla företag som etablerar sig här, skatter från alla medborgare i kommunen, men man gör väldigt lite för sina medborgare. Oavsett covid-19 eller inte.
Visst, vi ska få ett nytt badhus, fritidsanläggningar och nya dyra bostäder för flera miljarder, men det är inte det de stora sakerna som ger glädje.
Hitta på något där små, stora, handikappade, äldre, unga, ja alla kan delta och skapa ett trevligare Mölndal.
Detta var några tankar om en kommun i Västsverige.
Christine Larsson
