Om och om och om igen är det inbrott på vår och elevernas arbetsplats.
Tjuvarna kommer, krossar en ruta, eller fler, förstör dörrar, bryter upp säkerhetsskåp, stjäl elevernas ryggsäckar för att frakta bort Ipads, telefoner, Chromebooks och personalens datorer.
Dessutom river de ut innehållet i alla skåp, drar ner material från hyllor och skitar ner rent allmänt.
Och varje gång är det vårt ansvar som lärare och andra vuxna i skolan, att sopa upp glaset, torka upp tjuvblod, lugna eleverna och städa.
Så går det några veckor, vi är utan telefoner till våra avdelningar, vårdnadshavarna har svårt att kontakta oss, det går ju varken att maila eller ringa. För vilken gång i ordningen undrar du? Den SJÄTTE under de sista tio månaderna.
När vi efter några veckor fått nya mobiler och ett par datorer, kanske ett par Ipads, ja, då kommer de tillbaka igen. Och igen.
Hoppet var kortvarigt
Att det bara varit att stiga på in i stora skolhuset tack vare byggnadsställningarna som så tjänstvilligt varit där under en lång tid, det är allmänt känt. Lika allmänt känt är det att förskoleklassens lokal i ett separat hus är helt obevakat och att det bara är att krossa en ruta och ta sig in via altandörrarna.
Ett visst hopp väcktes när vi hörde att två som gjort inbrott i förskolan i närheten, hade blivit tagna. Kortvarigt hopp. Redan nästa natt var det ytterligare ett inbrott i vår kära Krokslättsskola. Tjuvarna delar väl kalender med varandra? Enkelt att kliva på hos oss. “Nu är det dags, nu har de fått nya datorer!” – men, nu är det nog slut med det. Vi tror inte att något ersätts innan vi stänger för sommarlov...
Åtgärder?
Absolut! Vi fick säkerhetsskåp. Ett åkte ut genom ett fönster, ett annat bröts upp under de senaste inbrotten.
Ska det krävas personskador?
Vi har också dubbelbemanning under öppning och stängning på tidiga morgnar och sena eftermiddagar för att öka tryggheten för personalen, men vad gör vi om tjuvarna är kvar när vi kommer? Ska det till personskador för att inbrotten ska stoppas?
Hur mår vi?
Tja, känslan av hopplöshet och frustration är inte långt borta. En arbetsmiljö ingen önskar. Såklart.
Eleverna konstaterar lite lakoniskt att det hänt igen. I personalen är vi maktlösa.
Anställda på Krokslättsskolan
LÄS MER:Lärarnas uppgivenhet efter alla inbrott: Väldigt obehagligt