Allt för ofta går vi emot de lagar och förordningar som vi har satt upp för att skydda vårt kulturarv och allt för sällan lyssnar vi på de sakkunniga tjänstemän som vi har tillsatt för att vårda det. Vi ser hur historiskt värdefulla byggnader köps upp för att sedan förvanskas i åratal, en utveckling där rivningshot drabbar befintliga äldre byggnader i Mölndal, Göteborgsområdet och Sverige. Förvanskade byggnader har tyvärr många gånger ett gemensamt utfall i att de rivs eller hotas av rivning trots att byggnaderna många gånger står under lagligt skydd.
LÄS MER:Nya planen – det händer med husen i Forsåker
Att samhället förändras hör till, men när vi skapar nya områden i exploateringens tecken skapar vi samtidigt en ny bild av en stad där kulturarvet kanske inte får plats längre. Hur förvaltar vi då vårt existerande kulturarv för framtida generationer om vi anser att det av många anledningar är bättre att nyexploatera istället för att vårda det vi har?
Vi ser i skrivande stund hur Mölndal och utkanten av Mölndals Kvarnby påverkas av rivningshoten.
LÄS MER:Anrika huset från 1850-talet ska rivas – men grannarna tar striden med kommunen
Här hotas välbyggda och vackra historiska byggnader där de flesta av dem inom kort riskerar att höra till en svunnen tid. Är rivningar av äldre byggnader verkligen förenligt med det klimat- och byggnadsvårdstänk som är så aktuellt i vår tid?
Förvanskning och rivning är nämligen inte bara negativt ur ett kulturvärdesperspektiv, utan även i en klimataspekt då det inte är emissionsmässigt försvarbart att riva och bygga nytt snarare än att vårda och låta stå kvar. Enligt en undersökning gjord av den statliga organisationen Historical England (2021) på historiska byggnader påvisas det att upp till 80 procent av koldioxidutsläppen kan reduceras vid upprustning av äldre befintliga byggnader jämfört med att riva dessa och bygga nytt. Hela kedjan av nybyggnation är alltså tveklöst mer kostsam ur ett ekonomiskt- och klimatperspektiv jämfört med att nyttja redan befintliga resurser.
LÄS MER:Rivningarna gör att Mölndal går miste om sin historia
Vilka motiv ligger då bakom rivningarna? Det refereras ofta till att spara medborgarnas skattemedel men är det verkligen det som görs, då det sällan i hela nybyggnationskedjan är billigare att bygga nytt? Eller handlar det snarare om att aktörer vill få loss värdefull mark för att kunna bygga det som passar aktörens intresse och mall? Är vårt kulturarv egentligen ett skenbart sådant?
Någonstans har vi gått vilse och fortsätter vi så här så kommer vi snart att befinna oss i ett kulturarvets ingenmansland.
Johanna, Josefin och Daniel
Föreningen FASAD Mölndal