Replik till ”SD: En hälso- och sjukvård för framtiden” (Mölndals-Posten 8/8).
2022 tillträdde Ulf Kristerssons regering med stöd av Sverigedemokraterna. I snart två år har sedan SD varit med och styrt Sverige, som det största partiet i regeringsunderlaget. När tänker man börja ta ansvar egentligen?
Under den perioden har sjukvårdens kostnader ökat kraftigt på grund av inflationen. Det hade behövt mötas med mer pengar från regeringen. SD och övriga Tidöpartier har i stället prioriterat stora skattesänkningar för höginkomsttagare. Det har lett till en nationell sjukvårdskris med omfattande effekter. Runt om i hela landet har patienter och personal larmat om nedskärningar, stängda avdelningar och indragna arbetspass. Resultatet är tydligt: en sämre tillgänglighet och längre köer.
Mot denna bakgrund är det provocerande att läsa hur Sverigedemokraterna i sin debattartikel påstår sig ”arbeta hårt” för en tillgänglig hälso- och sjukvård i hela landet. De skriver om program, texter och framtida reformer och det är ingen hejd på de fantastiska resultat som tydligen väntar. Men verkligheten talar dock sitt tydliga språk. Det går åt fel håll. När man styr Sverige duger det inte att drömma och hitta på tjusiga formuleringar, samtidigt som patienter och personal skriker efter resurser och kolleger. Det går inte att lura väljarna och kalla besparingar för satsningar.
Den pågående nationella sjukvårdskrisen borde först och främst få Sverigedemokraterna att skämmas. Därefter borde de kavla upp armarna och lägga om sina prioriteringar. Här och nu behöver svensk sjukvård inte fler utredningar och tomma löften. Här och nu behöver svensk sjukvård mer pengar.
Lena Hallengren (S), gruppledare
Fredrik Lundh Sammeli (S), riksdagsledamot och vice ordförande för socialutskottet
Ove Dröscher (S), ordförande i vård- och omsorgsnämnden Mölndal
Tomas Angervik (S), ordförande Mölndals Arbetarekommun