Mitt klassrum är en återspegling av världsläget. Ibland i realtid (exempelvis distansundervisning på grund av pandemi), men oftast med delay (exempelvis flyktingströmmar på grund av krig).
Under lärarutbildningen hade jag återkommande praktik på ett språkintroduktionsprogram. På kvällarna visade tv:n brutala bilder från krigshärjade Syrien och på dagarna sa min handledare: “De har inte hunnit komma hit än, men de kommer nog till jul.”
LÄS MER:Katastroferna kommer närmare – dags att göra ditt för klimatet
Vid nästa praktiktillfälle satt de i skolbänkarna och nu visar tv:n brutala bilder från ett söndrat Afghanistan. “De har inte hunnit komma hit än”, tänker jag när jag scrollar mitt flöde och sedan: “Hur ser mitt klassrum ut till jul?”.
Det hade kunnat vara jag
Det här är varken en “Öppna-era-hjärtan”-krönika eller en “Stäng alla gränser”-krönika. Primärt är det en “Det-hade-kunnat-vara-jag”-krönika. För det är den tredje tanken som dyker upp i mitt huvud. Det hade kunnat vara jag som blev av med mitt hem, det hade kunnat vara min man som föll från ett flygplan, det hade kunnat vara vårt barn som vi inte kunde erbjuda en framtid. Inte bara för att vi lika gärna kunde ha varit födda i Afghanistan, utan också för att kriget lika gärna kunde ha kommit till Sverige.
LÄS MER:Vi människor behöver helt enkelt chilla mer
Vi bor visserligen i ett av världens tryggaste länder. Här har det varit fred i över 200 år. Här finns rättssäkerhet, yttrandefrihet och väldigt lite korruption. Men här är det också väldigt lätt att ta demokratin för given. När jag föddes hade Berlinmuren redan fallit och jag tror att vi är en hel generation som inte ofta tänkt tanken att det vi har kan tas ifrån oss; att våra barn en dag kanske inte kommer kunna röra sig fritt och att vi som pensionärer kanske kommer säga: “När vi växte upp var det fortfarande fred”.
Hade velat slippa tankarna
Allra skönast vore det ju förstås att undvika den typen av tankar för all evig framtid. I perioder tycker jag att det går ganska bra, själva undvikandet. Då dricker jag te, äter choklad och funderar mest på olika filtar jag ska virka. Men som folkhögskollärare är det också ett av mina uppdrag att arbeta för att stärka och utveckla demokratin, så ganska ofta tänker jag även på det och nu råkade det visst ta sig uttryck i en krönika.
LÄS MER:Mölndal både är och är inte en superkommun
De där obekväma tankarna tror jag är bra i lagom dos, för de ger perspektiv och visar på vikten av att bevara det vi har. Ett av världens tryggaste länder fortsätter inte vara tryggt per automatik. Så visst kan vi ägna hösten åt tedrickande och filtvirkande (för egen del planerar jag för två stycken), men aldrig någonsin får vi ta demokratin för given, okej?
Ladda ner vår nyhetsapp
1. Sök på ”Mölndals-Posten” i AppStore eller Google Play.
2. För att ladda ner nyhetsappen klickar du på ”hämta” eller ”installera”.
3. Godkänn att nedladdningen påbörjas.
4. Därefter påbörjas nedladdningen.
5. När nedladdningen är klar klickar du på ”öppna” för att öppna nyhetsappen.
6. Klart, nu har du laddat ner nyhetsappen. Du hittar appen på din hemskärm bland dina andra appar.Kom ihåg att aktivera pushnotiser så att du aldrig missar en lokal nyhet.
