När Kungliga biblioteket i Stockholm för knappt ett år sedan släppte sitt gigantiska digitala tidningsarkiv fritt – då höll jag mig förstås framme direkt. Min första sökning? Tja, jag är inte en märkvärdigare människa än att jag blixtsnabbt bankade in mitt eget namn.
Då dök de upp – mina egenhändigt författade insändare på Göteborgs-Postens debattsida för barn. Det var nog tidigt 90-tal och jag hade av mycket oklar anledning hamnat i bråk med signaturen Johan om huruvida kvinnor och män har medfödda olikheter, mer än de rent kroppsliga.
Jag stod för en i mitt egen tycke modern linje, medan Johan envist hävdade mer konservativa åsikter. Åh herregud. I flera veckor skickade vi in allt mer uppbragta svar på varandras svagt vetenskapligt grundade framställningar.
Till slut vräkte jag ur mig det något lillgamla ”Du ljuger så tungan svartnar!”. Och därefter avslutades debatten.
I veckans pappersutgåva av Mölndals-Posten kunde du ta del av vad 2020-talets motsvarigheter till Johan och Fredrik tycker. (Även om inga texter just den här gången handlar om manliga och kvinnliga egenskaper.)
Allt skedde inom ramen för vår numera klassiska vinjett Ung debatt. Det här fina konceptet har vi jobbat med i många år på Mölndals-Posten. Alltid tillsammans med skrivsugna elever i Mölndals skolor. Just den här gången var det Fässbergsskolans sjuor som hade skött författandet.
Det är faktiskt alltid ett nöje att läsa de bidrag som kommer in. Min egen personliga favorit den här gången var signaturen Pizzahjälten, som slår ett slag för en reform som borde genomförts för länge sen – ett totalförbud mot ananas på pizza. Heja!
En del andra unga insändare fick av platsskäl inte komma med på tidningssidan. Till exempel en övertygad försvarsskrift om köttätande, en uppmaning till alla att inte röka på offentliga platser och en argumenterande text om att barer borde tvingas att stänga helt under pandemin.
Ju mer jag läser av ungdomarnas välskrivna alster, desto mer funderar jag faktiskt över om vinjetten Ung debatt har spelat ut sin roll.
Personligen får jag ut precis lika mycket av att läsa sjundeklassarnas åsikter som att läsa våra vuxna debattörers texter på den vanliga insändarsidan. Varför behöver sjuorna egentligen en egen paketering när deras röster förtjänar att höras på precis samma villkor som andra Mölndalsbors?
Jag testade att publicera ett par av Ung debatt-texterna i debattsektionen (den här, den här och den här) på vår sajt, helt utan någon specialmärkning. Och tänka sig, det gick alldeles utmärkt.
Så alla debattglada skolklasser i kommunen – fortsätt gärna höra av er med vassa åsiktstexter! Men kanske hamnar de på den alldeles vanliga insändarsidan nästa gång.
Fredrik Hofflander
Chefredaktör på Mölndals-Posten.
